<3
nu kom jag o mamma nyss hem, vi var på kyrkogården och tände ljus och jag köpte en liten fin blomma med en nalle, som jag vet pappa hade skrattat åt när han ser det. I bilen på väg hem, kom en klump i halsen o tårarna var på väg ner för kinden. Så sa jag till mamma, skäms för att gråta. vill inte. Sen kom dem bara.. var bara tvungen. kände mig så dum att gråta, det var så länge sedan, liksom .. åsså när jag tänker på honom, när alla som stod på kyrkogården går till sina nära och kära som ligger där under någonstans, så står jag där vid en tom grav och sätter en blomma på en grav och tänder ett ljus fastän jag inte vet ett jävla dugg vad som hänt. jag saknar honom så det gör ont. Skulle bara vilja att han faanns här nununnu. behöververkligen honom. känner mig såå löjlig när jag gråter, vetinte varför. Känns som att här sitter jag o gråter så har folk varit med om värre. Men att bara inte veta. vad någon gjorde med min fina underbara pappa <3 att någon tog hans liv, att någon skadade honom, att någon bara gjorde så han fick ont. det är frustrerande, kan någon öppna sin mun någon gång?
har tänt ett ljus här på rummet för dig och du är på foto på väggen. kan du inte bara komma här och knacka på dörren i din väst och din motorcykel står där utanför, och när mamma kallar tammy, det är pappa. och jag bara springer ut och hoppar upp och kramar honom. 
glömmer aldrig. men hatar hatar hatar. det kanske inte var en normal tid i mitt liv. men jag saknar dig pappa <3
